Det är konstigt egentligen hur livet traskar på efter tragedier... jag måste ändå säga att jag är lycklig i grund och botten!
Jag har en fantastisk sambo som alltid ställer upp för mig, jag har en underbar liten son som växer och utvecklas och alltid sprider leenden omkring sig, jag har underbara vänner och familj som alltid stöttar... men ändå så är det en skugga som hänger i hasorna, som hela tiden rycker till lite för att påminna om att jag inte har allt... jag har inte min dotter här på jorden!

Men behöver lycka innebära att det inte finns någon sorg? Kan man va lycklig även fast man gråter ibland?