Igår var det 1 år sedan Cornelia föddes... ett år av hennes tilltänkta liv som vi har missat...
Det blev inget stort firande.. Vi hade först tänkt att vi skulle bjuda hem familjen på middag men i sista stund sa vi att vi bara ville vara själva! Det blev en tur till kyrkogården för att tända ljus och lägga ett litet arrangemang i minneslunden. Vi stod där ett bra tag och bara lät känslorna komma! Hade det inte vart för att Benjamin så till att "nu går vi" så hade jag nog blivit kvar där hela dagen! Alltid så jobbigt att lämna kyrkogården....

Resten av dagen fick hennes lykta lysa här hemma! Saknar henne så och önskar att jag fick se vad hon skulle varit för en liten person nu. Undrar så hur hon skulle varit, hur hon skulle sett ut och vad hon skulle lärt sig.. ?