Jag har tänkt så många gånger att jag ska skriva i bloggen men har inte riktigt... vågat? ...tagit mig för att berätta om allt vad som händer nu.

Efter att vi förlorade Cornelia, eller egentligen redan på sjukhuset när vi förstod vad vi skulle ställas inför, så bestämde vi oss för att vi minsann skulle ha den där familjen vi längtat så efter. Det var lite som att kasta sig upp på hästen igen. Så fort vi fick klartecken från läkarna så försökte vi oss på att bli gravida igen!

Som en gudagåva blev vi gravida nästan direkt och jag är nu i v.37

Det har varit väldigt tungt stundvis att ta sig framåt i den här graviditeten och oron har legat som en moln över mitt huvud hela tiden. Till en början tröck jag helt bort tanken på att jag var gravid och försökte bara låta tiden gå. Till slut gick det ju inte att ignorera längre men jag försökte hela tiden gömma tankarna på att jag var gravid. Till slut upptäckte jag själv att jag hade tagit så stort avstånd till tankarna att jag inte kände någon som helst tillhörighet med den lilla som växte i min mage! Det skrämde mig oerhört och jag började tvinga mig själv in i verkligheten, tvinga mig själv att tänka på och känna för den lille bebisen där inne. Ingen lätt uppgift, men kärleken har växt och jag vill inget hellre än att han ska få komma ut och må bra. Jag vågar fortfarande inte riktigt tro på att allt ska gå bra och jag är väldigt orolig att det ska hända någonting under förlossningen. Det är en låååång plågsam väntan, men vi närmar oss mål så smått. Längtar bara tills allt är över och vi har facit i hand!

Nu är det bara hålla tummarna och hålla ut sista veckorna!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vardagen rullar på, jag har börjat jobba, nytt jobb, ny vardag... det bara rullar på och dagarna passerar en efter en utan att man riktigt lägger märke till vad som faktiskt händer... Alla helgona, en sån där dag som man faktiskt stannar upp lite, ...

Det är konstigt egentligen hur livet traskar på efter tragedier... jag måste ändå säga att jag är lycklig i grund och botten! Jag har en fantastisk sambo som alltid ställer upp för mig, jag har en underbar liten son som växer och utvecklas och allt...

Igår var det 1 år sedan Cornelia föddes... ett år av hennes tilltänkta liv som vi har missat... Det blev inget stort firande.. Vi hade först tänkt att vi skulle bjuda hem familjen på middag men i sista stund sa vi att vi bara ville vara själva! Det...

Såhär på kvällskvisten när jag sitter och tittar på hans fantastiskt fina ansikte och bara suger in kärleken jag ser i varje mm av den där underbara lilla ungen, sköljer det över mig som en hink med iskallt vatten... tänk om något skulle hända honom?...

Efter regnet kommer solsken, och med det en underbar regnbåge ? I detta fall i form av en underbart vacker liten lillebror ?? Helt sjuk känsla att han faktiskt är här och att han mår bra! Har varit så rädd att det ska hända någonting och det är så...